dreamerme

Jaa idag har det inte hänt mycket här.
Ligger i soffan med feber och förkylning.
Känns lite som en utanför kroppen upplevelse för jag känner inte vad min kropp gör. Crazytrain here i am ;)

Hade helst av allt velat dra på mig jackan och halsduken för att sen gå på en riktigt lång höstpromenad.
Men istället har jag legat här och sett på alla avsnitt av How I meet your mother och nu senast körde dom 2 avsnitt av Greys, huvva vilka avsnitt de var alltså! 


Lyssnar på Before The Storm och känner mig märkligt känslosam. Känns som att hur jag än gör så kommer jag inte bli nöjd?
Har fått höra det förut. Flera gånger faktiskt. "Du kommer aldrig bli nöjd" 
Är det så illa? 
Jag tänker för mycket. Drömmer för mycket.
Låter fantasin sväva iväg och bli helt oresonlig.

Som när jag var liten och drömde att Nick Carter i Back street boys skulle storma in i klassrummet (för mig var det prinsen på den vita hösten på den tiden) och jag skulle kasta mig i hans famn och han skulle kyssa mig och snurra mig, så där som dom gör på film.
Alltid denna fantasi.
Håller den mig tillbaka eller hjälper den mig framåt?


Hur som helst, nu ska jag se ett avsnitt av Mia och Klara eller Nile city och ge mig några doser humor ;)
God natt! :)





Standing out in the rain, Knowing that is really over.
Please dont leave me alone.