Kvinnan
I mitt liv har jag lärt mig att kvinnor är någonting bra. Någonting underbart.
Att "bli kvinna" var någonting jag såg fram emot, längtade efter.
Kvinnan är den som sätter liv till världen.
Kvinnan är livet.
Jag har blivit uppfostrad i en värld där mannen drar ut stolen åt kvinnan.
Öppnar dörren åt henne.
Bjuder henne på middag.
Följer henne hem till dörren, för att sedan kyssa henne på kinden och gå hela vägen hem till sig.
Utan att känna att hon lurat honom på en natt i sängkammaren.
Vad jag inte visste var att det någon annanstans, inte allt för långt bort
finns en värld som tycker annorlunda.
Jag blev så ledsen idag när min kompis berättade att hans bror sagt:
"Nej, du ska inte behöva göra din egen mat, du är man! Sånt ska kvinnor göra."
Förut visste jag inte över huvudtaget om att det fanns folk som såg på kvinnan på det sättet.
Men tyvärr gör det det.
De finns dom som ser kvinnan som en vara.
Någonting man köper sig när man är tillräckligt gammal.
Man reser hem och köper en tjej för 1, kanske 2 kilo guld.
Hon ska föda barn, uppfostra dom och sköta hemmet.
Maten ska stå på bordet när mannen kommer hem från jobbet.
Hon ska vara till lags till sin man hela tiden.
Det är han som bestämmer. Inte hon.
Känner mig lite konstig
känslomässigt tankespridd.